– Nej, det tror jag inte

Vi har ett samhälle där jag känner oro för att det mätbara tar över det vi känner i magen, vår mångåriga nedärvda erfarenhet som är svår att “ta på”. För mig är polariteten mellan hjärta och hjärna en återkommande dialog inom mig själv. Vad hjärnan mäter och analyserar som korrekt och vad mitt hjärta, min erfarenhet och magkänsla, min inre kompass säger mig om rätt och fel.

Trots mitt yttre lugn i många situationer har jag hela mitt liv haft starka dialoger inom mig själv. Under lång tid gav jag mycket mer näring till min analytiska ordningsamma sida som skapar struktur än min kreativa sida där jag känner friheten att känna efter, skapa och vara visionär. Den obalansen mådde jag inte bra av.

Båda sidorna behövs och vi har ett stort behov av en syntes mellan dessa, att båda bidrar till att skapa bra beslut. Trots det har den analytiska sidan ofta företräde på bekostnad av den kreativa. Det är på något sätt en del av vår samhällsanda, vår kultur. Det som initialt inte kan analyseras,...

Det här är jag i mitt hjärta.
Som jag ser mig själv innerst inne, vill vara och egentligen är.

En sommarflicka iklädd klänning och sandaler som är nöjd när jag får vistas i ljuset och bada i ett varmt hav. Känna mig avslappnad, viktlös och bli ett med vattnets rörelser. Känna inspirationen komma naturligt med ljuset och solens värme som omfamnar mig. Känslor som får mig att känna motivationen, glädjen och viljan att driva små och stora utvecklingsprojekt.

Små, som att just nu få våra växter på terrassen här i Mallorca att överleva och växa efter att de har saknat vatten en längre tid. Stora, som min starka längtan att skriva mer. Skriva, reflektera, skriva, läsa, skriva, känna, skriva… som jag tycker är så kul men alltför sällan tycks ta mig tid till i vardagen. Jag passar på Mallorca. Mallorca passar mig.

Älskar mitt dagliga liv när jag får guida i självledarskap, utbilda, processleda och vägleda. Att vara katalysator för människors idéer och utveckling. Det som ger mig kraften i vardagen är att innerst inne hålla kvar den...

– När utvecklas din kompetens?

Förra veckan skrev jag om att det är i skarvarna vi utvecklas. Många områden har intresserat mig genom åren och jag har ägnat en god stund till att fundera över vad mina utmaningar har gjort med mig. 

Det finns olika situationer när jag utvecklar min kompetens.

– Jag har lärt mig nya saker för att jag “måste” när jag åtagit mig ett uppdrag. Det brukar gå bra efter det att jag i startfasen ägnat mig åt diverse uppskjutarbeteenden, som att städa skrivbordet, rensa mail, vattna blommor, prioritera upp saker som inte är lika bråttom… och våndor, – Vad menar uppdragsgivaren, vad vill kunden egentligen ha, hur kommunicerar jag så att åhörarna förstår? Den fasen kan bli ganska lång… Under tiden processas tankarna inom mig och sen är det i bästa fall som att öppna en kran och processen flödar när bitarna faller på plats.

– Å andra sidan. När det bara känns trögt att genomföra en ny uppgift får jag fundera på om jag verkligen ska anta den “spännande utmaningen”. När mitt inre motstånd är tungt...

Förvaltar eller utvecklar du din kompetens?

Min samlade kompetens är mitt företags största tillgång. Jag är ingen förvaltare, men jag gillar att förvalta min kompetens. Motsägelsefullt? – Ja visst!

När allt funkar bra drar jag nytta av mitt flow. Jag förvaltar och förfinar min kompetens och ser till att att dra nytta av den i jobbet som flyter på bra. Men, sen kan det bli lite långtråkigt i längden…

Det börjar krypa i mig. Jag längtar efter nya utmaningar, nya möjligheter, något nytt att utveckla. Eftersom det kortsiktigt är enklare att vara lite bekväm så kanske jag trots allt stannar kvar i min komfortzon och inte följer min längtan. Plötsligt blir jag otålig, ser hinder i min omgivning i allmänhet, eller ännu värre, hos människor i min närhet, och negligerar mina egna möjligheter att utveckla och utvecklas till förmån för de uppgifter jag känner mig bekväm i. Jag känner mig inte tillfreds och kan inte riktigt ta på det.

Jag våndas ibland…

Jag våndas ibland över att ta steget från komfortzonen ut till den mer...

Ibland känner jag mig handlingsförlamad. Det tar bara stopp. Det kan vara fint – också.

Huvudet är fullt med idéer men jag orkar ibland inte utveckla och vidareutveckla. Att prioritera det som är viktigt handlar ofta långt ner. Jag mail att svara på, personer att söka upp, administration att sköta och kan känna mig nedstämd över känslan över att jag “aldrig” kommer fram till det jag verkligen vill göra. Att vara småföretagare är att vara “the boss of everything”. Det dåliga samvetet smyger sig på.

Det är jobbigt i stunden, men samtidigt är det också något fint. Jag har något som jag verkligen vill. Hjärtat är fullt av längtan. Då får jag gå ner i gruvan och kämpa med det som för stunden måste få gå före för att jag ska komma vidare. På kort sikt. Långsiktigt får jag lyfta blicken för att se mina prioriteringar. Vad är viktigt i livet?

Jag får hjälpa mig själv genom att praktisera det jag hjälper andra att tränar på. Att göra val. Att välja och välja bort och samtidigt använda min glädje. Att stärka...

I Tyresö handboll har vi ett gemensamt lagfotot med våra allsvenska Dam- och Herrseniorer. Det speglar vår syn på jämställdhet. Viktigt eftersom seniorerna är förebilder för Tyresös barn- och  ungdomslag. 

Handboll? Jag är ju körsångare…

När barnen var små och började spela handboll startade mitt engagemang i handbollen där hela familjen under åren har delat ett intresse men deltagit på olika sätt. Från början är jag i själ och hjärta körsångare, sjöng i kör i 30 år och när jag var  yngre var jag engagerad i allt som skedde för att kunna genomföra konserter, turnéer etc.

Jag upptäckte vartefter att handboll, precis som körsång, är glädjefylld, spännande och juste. Det är en lagsport där man lär sig respektera varandra och sina motståndare. Handbollen är dessutom attraktiv därför att den är förhållandevis jämställd, den första idrott där herrlandslaget sänkte sin lön för att damer och herrar i landslaget ska ha lika hög lön.

…och handbollsförälder 

Jag tror att jag är född med ett engagemang som passar en föreningsmänniska. Kan inte låta bli. Sen mina barn började spela handboll...

För några veckor sen gick jag förbi några kärlekslås på en rostig taggtråd och ett räcke i Cala Figuera och i bakgrunden Medelhavet. Kärlekslås sätter par, som vill visa sin eviga kärlek till varandra, fast på ett räcke och slänger sedan bort nyckeln. Låsen sitter ofta på en bro eller räcke vid vattnet och ibland är parets initialer inristade i låset.

När jag tittade de på bilden när jag kom hem kunde inte släppa känslan av att bilden på kärlekslås och taggtråd symboliserade något mer för mig – en symbol för evig kärlek till oss själva.

Relationen till andra personer börjar i ditt eget inre, därför behöver du ta hand om relationen till dig själv. Hur ska du kunna samarbeta, klara olika roller som chef, medarbetare, företagare, förälder eller partner om du inte först lyssnar till din egen inre röst, accepterar och i bästa fall älskar och kan använda dina olika sidor? Hur ska du kunna utvecklas i team och samarbeten om du inte kan uttryck vad du själv känner och tänker och har en inre styrka i dina val? Kärlekslåset är min inre...

Tid för deckare

Foto Pixabay

Jag har just kommit hem från min semester och som vanligt läst deckare. Att läsa deckare är speciellt för mig. De tar mig in i en helt ny värld där jag släpper allt annat – på gott och ont.

En vän till min son sa till mig i somras när jag satt och läste en bok och alla andra pratade runt omkring mig.
– Jag beundrar dig som kan koncentrera dig på att läsa med så många omkring dig.
Det beror på att jag längtar efter att läsa deckare. Jag är motiverad och det får mig att glömma allt annat omkring mig. Jag har svårt att släppa en bra deckare.

Så är det. Semester för mig är deckare. Det är sträckläsning som gäller. Jag läser och skriver så mycket i mitt arbete att jag behöver annan läsning för att koppla av när jag är ledig. Inför min ledighet planerar jag för vilka böcker jag ska läsa och ser till att de får plats i packningen (min egen eller...