I ett inslag idag på TV4:s Nyhetsmorgon idag (19/9) såg jag att stress ökar risken för demens enligt en rapport från Hjärnfonden. Långvarig nötande stress i medelåldern ger ett påslag av stresshormoner som fördubblar risken för demens. Skrämmande tycker jag. Det finns genetiska faktorer men både arv och miljö är av betydelse. Vissa saker kan vi påverka själva.
De viktigaste faktorerna som nämndes för att minska stress:
– Fysisk aktivitet för att ge syre till hjärnan
– Sömn och återhämtning
– Ett aktivt socialt liv
– Att träna och utmana hjärnan med kultur, korsord etc.
– Att ha en långvarig strategi för att stressa mindre
Många tar hand om sina kroppar men glömmer att ta hand om sina hjärnor och sina relationer. Har du en långsiktig strategi för att ta hand om både kroppen, själen och hjärnan?
Är behovet av att göra en plan en stress i sig? Tiden som behövs för reflektion. Stress handlar ofta om att försöka hinna med att uppfylla både egna och andras önskningar och leva upp till hur du tror att andra tycker du borde vara. Om du känner dig trygg i vem du är och vad du vill så minskar du risken för skadlig stress.
Mitt bidrag till bättre liv är att jag arbetar med coaching och håller kurser i ViljeUtveckling. Nu startar höstens kurser och coaching. Varför inte unna dig tid för dig själv och någon som lägger all uppmärksamhet på dig och din utvecklingsprocess, dina val och ger dig utrymme för reflektion. Välkommen att läsa mer HÄR.
Ta hand om dig!
2 reaktioner på ”Vi har en livsstil som nöter på hjärnan”
Intressant! Allt för många stressar för att hinna med att träna och få ihop sitt livsschema, istället för att kanske ta vara på stunderna och ”vardagsmotionera” mer. Leka med barnen, promenera eller cykla till jobbet tex istället för att försöka klämma in tid på gymmet när det är svårt att få ihop sina dagar. Det är en fruktansvärd hets, inte minst i alla sociala medier, vad gäller träning och dieter numera. Det är något jag tror stressar väldigt många. Det skapas krav och folk vet snart inte hur de ska leva för att må bra!
Håller med dig Åsa, till slut kan det vara svårt att höra sin egen röst och vi kan glömma bort att lyssna till oss själva i bruset. Det är ett långsiktigt jobb att inte låta stressen ta över i vardagen och hitta mitt eget bästa sätt.