Bra artikel om medarbetarundersökningar i SvD idag. Har alltid varit tveksam till hur de utformas, tolkas och används, om de verkligen de uppnår sitt grundsyfte, att kontinuerligt förbättra arbetsmiljön. Att mäta och tolka det som är svårt att mäta kräver hög kompetens, förmåga att se sammanhang och god inlevelseförmåga.
Dilemmat är att verkligheten för oss människor är mer komplex än det som kan mätas. Vid medarbetarundersökningar har jag alltför ofta sett förenklade slutsatser utan tillämpning av ett systemiskt synsätt.
Många olika faktorer, interna och externa, spelar in i förutsättningarna för en bra arbetsmiljö. Om inte utformningen och resultatet av medarbetarundersökningar hanteras varsamt med blicken på både den individuella upplevelsen och förmågan och gemensamma förutsättningar riskerar undersökningarna att inte uppfylla sitt syfte.
Att dessutom dra slutsatser om hur nöjd kunden är genom att anta att kunderna per automatik är lika nöjda eller missnöjda som medarbetaren är inte heller hållbart. I den bästa av världar sammanfaller medarbetarens och kundens intressen och synsätt, men det är inte givet att det är så.
När det gäller offentlig verksamhet drar massmedia då och då, med hjälp av ytterligare förenklingar av en komplex verklighet, slutsatser som snarare försvårar arbetet med en bra arbetsmiljö ytterligare och drar energi från den viktiga uppgiften att skapa en bra arbetsmiljö.
Jag tror vi behöver lägga mer tid på tydliga mål genom bra dialoger, inre och yttre, för att skapa bra arbetsmiljöer och nöjda kunder. Genom utvecklade dialoger på arbetsplatsen har vi större möjlighet att gå åt samma håll och skapa oss egna och gemensamma bilder om i vilken riktning vi ska gå.
Kanske ska vi vända på det hela. Kan det vara så att genom bra dialoger med mina kunder ser jag att min egen långsiktiga hållbarhet och en god arbetsmiljö skapar förutsättningar för att uppfylla kundens behov. Ett systemiskt synsätt som utvecklar min arbetsmiljö i en positiv riktning.
