Vem äger fikarasten?

Min mamma berättade att på 1950-talet när hon utbildade sig till sjuksköterska var man tvungen att dricka kaffe och/eller röka för att överhuvudtaget ha en anledning att ta rast. Så vår fikakultur har rötter långt tillbaka och avspeglar organisations kultur.

Själv har jag sett två mönster i fikakulturen.

På den tiden när jag fortfarande var anställd av andra arbetade jag i en organisation där det fanns en sak som, till min förvåning, reglerades ganska hårt – fikarasten. Två bestämda tider per dag, förmiddag och eftermiddag, fikade vi på kontoret. Det var uttalat att alla förväntades vara med på kafferasten. Kakorna i skåpet serverades enbart på fredagar. (Utom om vi hade gäster, då åkte de fram.) Alla andra dagar stod det fullkornsskorpor på bordet och ibland söta skorpor. Väldigt ofta var det någon av oss som gick runt i korridorerna när det var fikadax och sa – Kommer du? Var det någon som av okänd anledning inte var där frågade alltid någon. – Var är nn?

På andra arbetsplatser där jag har arbetat har ingen organiserad fika funnits. (Även om många ofta har hamnat i köket vid samma tidpunkter varje dag.)
Spontanfika uppstår. Man går och tar en kopp kaffe när man vill. För att få en paus, för att hålla sig pigg, för att röra lite på sig, av slentrian… skälen är många. Kanske för att kaffet är gott. Eller för att man vill fika och snacka lite med några på arbetsplatsen. Det finns kaffeautomater att samlas runt, kanske ett kök. Man kan sitta någonstans i lokalen. Möjligheterna är skapade.

Är er fikatrast en god kulturbärare? 

Fikarasten är en daglig och vardaglig kulturbärare.

I det första exemplet kommer många till fikarasten. Tanken var god. Här värnar vi en god arbetsmiljö, alla ska ta sina  fikarast, koppla av och mötas. Kunna prata om viktiga saker eller om ditt och datt. Alla ska bjudas in och ingen ska vara utanför. Frågan är hur det blir för den som känner sig utanför eller inte gillar samtalsklimatet. Blir det överhuvudtaget en bra återhämtning. Hur är det för den som är högkänslig? Kanske behöver jag en stund för mig själv på dagen.

Det andra exemplet bygger på eget ansvar för att ta sin fikarast och koppla av en stund. Hur blir det då om jag glömmer bort mig själv och mitt behov av att ta rast. Om några alltid sitter själva och inte fikar med andra för att de inte känner sig inbjudna och det inte finns någon naturlig samlingspunkt?

Fikakulturen är en liten, men ganska tydlig, del av kulturen. Frågan är inte främst hur vi gör på fikat, utan hur vi värnar vår gemensamma arbetsmiljö och individuella behov och förutsättningar. Fikakulturen speglar ganska tydligt företagets kultur.

Vi behöver en kontinuerligt föra en dialog på arbetsplatsen om hur vi tillsammans medverkar till en bra företagskultur och håller dialogen levande. Det vi pratar om på jobbet pratar vi även om utanför jobbet. Vi är en del av varumärket. 

Hållbar och levande företagskultur – avgörande för framtidens lönsamhet

Kulturen påverkar även externt. När jag som kund kommer i kontakt med ett företag känner jag medvetet eller omedvetet av kulturen, stämningen. Företagets kultur påverkar dess trovärdighet och affärer bygger på tillit. Som kund vill jag ha ett trevligt och relevant bemötande och kunna tro att leverantören arbetar långsiktigt.

Så hur vill du bidra till att bygga ditt företags kultur? Det äv viktigt att vi tillsammans talar om hur vi bygger attraktiva och hållbara arbetsplatser. 

Måste erkänna att jag inte dricker kaffe – men gärna tar fikarast… kanske är det därför jag driver företag och en egen kultur. I den ingår att ”fika” med andra – ibland.

Eva

PS. Om ni är intresserade av veta mer om metoder för att attrahera medarbetare och kunder med en utvecklad företagskultur och bra dialoger är ni välkomna till Johan & Nyströms kafferosteri den 13:e mars där jag håller en workshop den 13:e mars 2018 inom ramen för Växtkraft Huddinge. Dessutom får ni prova attraktivt kaffe! Workshopen är kostnadsfri men har ett begränsat antal platser.