Ibland känner jag mig handlingsförlamad. Det tar bara stopp. Det kan vara fint – också.
Huvudet är fullt med idéer men jag orkar ibland inte utveckla och vidareutveckla. Att prioritera det som är viktigt handlar ofta långt ner. Jag mail att svara på, personer att söka upp, administration att sköta och kan känna mig nedstämd över känslan över att jag ”aldrig” kommer fram till det jag verkligen vill göra. Att vara småföretagare är att vara ”the boss of everything”. Det dåliga samvetet smyger sig på.
Det är jobbigt i stunden, men samtidigt är det också något fint. Jag har något som jag verkligen vill. Hjärtat är fullt av längtan. Då får jag gå ner i gruvan och kämpa med det som för stunden måste få gå före för att jag ska komma vidare. På kort sikt. Långsiktigt får jag lyfta blicken för att se mina prioriteringar. Vad är viktigt i livet?
Jag får hjälpa mig själv genom att praktisera det jag hjälper andra att tränar på. Att göra val. Att välja och välja bort och samtidigt använda min glädje. Att stärka mitt självledarskap – I jobbet och livet.
Kanske är det det som är meningen. Att stöta på hinder kan även innebära att min längtan kan bli starkare och tydligare – om jag väljer att se det. Väljer jag att blunda för min längtan blir det mesta jobbigt i längden, inte bättre.
Det betyder också att jag får träna på att se vad andra människor går igenom. Vi lever ju med liknande processer. Även om livet tar sig olika former så har vi ju alla hinder och möjligheter. Att vara den jag är och göra det jag vill kräver träning. Det är oftare jag försöker hålla huvudriktningen än jag når mitt absoluta mål. Ni vet – vägen är målet.
Det handlar mycket om vad jag säger ja och nej till och ibland finns det omständigheter som jag inte rår över och som ger ramar jag inte önskar. Då behöver jag förhålla mig till dem och kanske bara acceptera och handla inom de förutsättningarna. Eller så omvärderar jag vad som är viktigt när nya förutsättningar dyker upp. Skriver mer om det senare.
Vilken strategi använder du när det är tungt?
