Det här är jag i mitt hjärta.
Som jag ser mig själv innerst inne, vill vara och egentligen är.
En sommarflicka iklädd klänning och sandaler som är nöjd när jag får vistas i ljuset och bada i ett varmt hav. Känna mig avslappnad, viktlös och bli ett med vattnets rörelser. Känna inspirationen komma naturligt med ljuset och solens värme som omfamnar mig. Känslor som får mig att känna motivationen, glädjen och viljan att driva små och stora utvecklingsprojekt.
Små, som att just nu få våra växter på terrassen här i Mallorca att överleva och växa efter att de har saknat vatten en längre tid. Stora, som min starka längtan att skriva mer. Skriva, reflektera, skriva, läsa, skriva, känna, skriva… som jag tycker är så kul men alltför sällan tycks ta mig tid till i vardagen. Jag passar på Mallorca. Mallorca passar mig.
Älskar mitt dagliga liv när jag får guida i självledarskap, utbilda, processleda och vägleda. Att vara katalysator för människors idéer och utveckling. Det som ger mig kraften i vardagen är att innerst inne hålla kvar den här sommarflickan med sitt inre ljus, känslomässigt och mentalt, även när jag arbetar i andra miljöer och andra årstider.
Försöker att hitta och leva mig in i den känslan även när jag känner att jag går och spänner mig i en grå höst eller en motig och kall vinter. Jag behöver fylla på med ljus, värme och hav som lyser upp mitt inre för att kunna bibehålla kraften och må bra under den mörka årstiden.
När är du mest dig själv? Kan du hitta och återkalla den känslan när du behöver det som bäst?
Undrar Eva
