– Nej, det tror jag inte

Vi har ett samhälle där jag känner oro för att det mätbara tar över det vi känner i magen, vår mångåriga nedärvda erfarenhet som är svår att ”ta på”. För mig är polariteten mellan hjärta och hjärna en återkommande dialog inom mig själv. Vad hjärnan mäter och analyserar som korrekt och vad mitt hjärta, min erfarenhet och magkänsla, min inre kompass säger mig om rätt och fel.

Trots mitt yttre lugn i många situationer har jag hela mitt liv haft starka dialoger inom mig själv. Under lång tid gav jag mycket mer näring till min analytiska ordningsamma sida som skapar struktur än min kreativa sida där jag känner friheten att känna efter, skapa och vara visionär. Den obalansen mådde jag inte bra av.

Båda sidorna behövs och vi har ett stort behov av en syntes mellan dessa, att båda bidrar till att skapa bra beslut. Trots det har den analytiska sidan ofta företräde på bekostnad av den kreativa. Det är på något sätt en del av vår samhällsanda, vår kultur. Det som initialt inte kan analyseras, beräknas, mätas och bevisas är inte trovärdigt även om hjärtat och magkänslan säger något annat.

Både hjärta och hjärna behövs för att skapa ett inre samarbete och personlig utveckling. Vad händer när den ena sidan tar över? – Inom mig, i mitt arbete och i mitt bidrag till att vara en del av samhället? Jag tror det är risk att vi saknar både stabilitet och utveckling och har svårt att komma fram till bra beslut. Vi behöver bli mer ödmjuka för och lyssna på både det mätbara och det som kan vara svårt att ta på, men som finns ändå.

Måste jag göra ett val?

Ja, men inte alltid det ena eller andra, kanske något bättre. Att se skiftande aspekter i utmaningar ser jag som en tillgång. Det kan ibland leda till en krävande men även nödvändig process. Det får mig att tänka till en gång till på helheten och det stora sammanhanget.

Prövar utmaningar ur olika perspektiv, till och med raka motsatser kan verka bra på olika sätt. Försöker skapa synteser där jag tar tillvara flera av mina sidor och kompetenser i beslut och handlingar i stället för att låta det blir en kamp mellan dem. Ibland funkar det inte att få ihop mina olika viljor. Då får jag göra ett val ändå och leva med det. Det är lättare om jag lyssnat på mig själv först och vägt olika aspekter mot varandra.

Detsamma gäller i arbetet. Om vi lyssnar på varandra kan vi i det stora hela ta bättre beslut. Även när inte alla gillar beslutet kan vi lättare acceptera det om andra har lyssnat på våra tankar och känslor och vi har lyssnat till deras. En företagskultur med bra lyssnande skapar förtroende och acceptans för att ett beslut kan leda till något bra trots att det inte blir som jag vill eller först hade tänkt mig.

Hur tar du beslut?

Undrar Eva