Ta dig igenom utmaningar och öka din framtida kompetens

Skrivet av Eva Swede Postad i Kompetens och HR, Längtan och drivkraft

– När utvecklas din kompetens?

Förra veckan skrev jag om att det är i skarvarna vi utvecklas. Många områden har intresserat mig genom åren och jag har ägnat en god stund till att fundera över vad mina utmaningar har gjort med mig. 

Det finns olika situationer när jag utvecklar min kompetens.

– Jag har lärt mig nya saker för att jag “måste” när jag åtagit mig ett uppdrag. Det brukar gå bra efter det att jag i startfasen ägnat mig åt diverse uppskjutarbeteenden, som att städa skrivbordet, rensa mail, vattna blommor, prioritera upp saker som inte är lika bråttom… och våndor, – Vad menar uppdragsgivaren, vad vill kunden egentligen ha, hur kommunicerar jag så att åhörarna förstår? Den fasen kan bli ganska lång… Under tiden processas tankarna inom mig och sen är det i bästa fall som att öppna en kran och processen flödar när bitarna faller på plats.

– Å andra sidan. När det bara känns trögt att genomföra en ny uppgift får jag fundera på om jag verkligen ska anta den “spännande utmaningen”. När mitt inre motstånd är tungt är jag inte rätt person för uppgiften. Det personliga priset är för högt och någon annan kan troligen göra det bättre.

Uppgifter som “ingår i jobbet” men inte är min huvudsakliga kompetens är det lite trögare att komma igång med. Ibland väcks ett intresse som jag inte visste jag hade, men inte alltid.

Ibland uppstår ett starkt motstånd mot det jag kan väl och gjort länge. Det beror helt enkelt på att jag vuxit ifrån vissa uppgifter – de är inte utmanande och jag gör dem inte längre lika helhjärtat eller bra. Då bör jag också våga lämna dem för att ge utrymme till något nytt.

När jag i stället lockas in i något nytt av någon “magisk kraft” det vi kallar längtan är skillnaden uppenbar. Då är jag mycket motiverad och nördig i att lära mig och förstå det nya. Jag borrar ner mig och skapar en skarpare bild, har svårt att släppa min nyfikenhet. Jag har en stark vilja att omvandla kunskap till kompetens och färdigheter.

Sen finns det vissa områden där jag är helt kass och omotiverad. De väljer jag att inte ge mig in i … eller så ber jag om hjälp.

Specialist på att vara generalist

Mitt intresse och min nyfikenhet över hur världen fungerar och hänger ihop har gjort att jag i mina uppdrag har ett hum om en hel del inom ganska många områden och till en början snarare är intresserad av sambanden än detaljerna. Jag ser ganska snabbt mönster och hur händelser, personer  och organisationer påverkar varandra, eller borde kunna hitta samarbeten. Deras ömsesidiga beroende och händelsekedjor. 

Därför är min styrka att jag är specialist på att vara generalist. Är snarare en strateg än en detaljmänniska även om jag kan bli väldigt petig ibland inom områden som engagerar mig lite extra. Framförallt om det gäller att respektera varandra och oss själva och se varandras unika kompetens.

Här kommer några frågor du kan fundera på under sommaren för att utveckla din framtida kompetens.

  • Vart är du på väg, vilka utmaningar vill du ha?
  • Vilken profil har din kompetens och hur vill du utveckla den?
  • Vad vill du avsluta av det du gör idag för att ge utrymme till annat – eller dig själv?

Eva

Det är i skarvarna vi hittar modet att utvecklas

Skrivet av Eva Swede Postad i Coaching och Mental träning, Längtan och drivkraft

Förvaltar eller utvecklar du din kompetens?

Min samlade kompetens är mitt företags största tillgång. Jag är ingen förvaltare, men jag gillar att förvalta min kompetens. Motsägelsefullt? – Ja visst!

När allt funkar bra drar jag nytta av mitt flow. Jag förvaltar och förfinar min kompetens och ser till att att dra nytta av den i jobbet som flyter på bra. Men, sen kan det bli lite långtråkigt i längden…

Det börjar krypa i mig. Jag längtar efter nya utmaningar, nya möjligheter, något nytt att utveckla. Eftersom det kortsiktigt är enklare att vara lite bekväm så kanske jag trots allt stannar kvar i min komfortzon och inte följer min längtan. Plötsligt blir jag otålig, ser hinder i min omgivning i allmänhet, eller ännu värre, hos människor i min närhet, och negligerar mina egna möjligheter att utveckla och utvecklas till förmån för de uppgifter jag känner mig bekväm i. Jag känner mig inte tillfreds och kan inte riktigt ta på det.

Jag våndas ibland…

Jag våndas ibland över att ta steget från komfortzonen ut till den mer okända och kanske obekväma utvecklingszonen. Står och väger. Kan inte fullt ut omfamna tanken att jag längtar efter att prova något nytt. Komfortzonen är den plats där jag drar nytta av och förvaltar och förfinar min kompetenser på ett tryggt och känt sätt. Utvecklingszonen når jag när jag samlar energi, tar mod till mig och lämnar den bekväma komfortzonen. Då  utvecklas jag som människa, utvidgar och bygger på min kompetens och min erfarenhet, även om det kan vara jobbigt och utmanande. Ofta ger det energi.

Varför är det då vara svårt att följa min längtan och ta steget över till utvecklingszonen? Ofta, när jag väl tar steget, är det inte så svårt och det blir bra eftersom magkänslan har väglett mig. Det är kanske i magen drivkraften för min framtida kompetens sitter. Om det inte blir bra kan jag reflektera över vad som hände och dra lärdom för att det ska bli bättre nästa gång.

Jag fortsätter att fundera på det här och har så här långt kommit fram till att:
– Det är i skarvarna mellan zonerna vi hittar modet att utvecklas. Jag behöver flytta mellan de båda zonerna för verklig tillväxt. Vila i min kompetens i komfortzonen och utmanas i utvecklingszonen.

Önskar dig fin tillväxt!

Eva

Även ett bra beslut kan göra lite ont

Skrivet av Eva Swede Postad i Ideellt, Längtan och drivkraft, Teamutveckling

I Tyresö handboll har vi ett gemensamt lagfotot med våra allsvenska Dam- och Herrseniorer. Det speglar vår syn på jämställdhet. Viktigt eftersom seniorerna är förebilder för Tyresös barn- och  ungdomslag. 

Handboll? Jag är ju körsångare…

När barnen var små och började spela handboll startade mitt engagemang i handbollen där hela familjen under åren har delat ett intresse men deltagit på olika sätt. Från början är jag i själ och hjärta körsångare, sjöng i kör i 30 år och när jag var  yngre var jag engagerad i allt som skedde för att kunna genomföra konserter, turnéer etc.

Jag upptäckte vartefter att handboll, precis som körsång, är glädjefylld, spännande och juste. Det är en lagsport där man lär sig respektera varandra och sina motståndare. Handbollen är dessutom attraktiv därför att den är förhållandevis jämställd, den första idrott där herrlandslaget sänkte sin lön för att damer och herrar i landslaget ska ha lika hög lön.

…och handbollsförälder 

Jag tror att jag är född med ett engagemang som passar en föreningsmänniska. Kan inte låta bli. Sen mina barn började spela handboll har jag och min man spenderat ett otal timmar med barnen och andra handbollsföräldrar i hallar i väntan före, under och efter träningar och matcher runt Stockholm och hela södra Sverige.

Jag som aldrig var särkilt intresserad av sport blev lite smått förälskad i handboll och handbollsvärlden och blev mer och mer engagerad i Handbollen. Till en början handlade det om att vara engagerad med barnen och de andra barnens föräldrar. Sen jag upptäckte att jag kunde bidra till det gemensamma arbetet i föreningen. Det där som nån annan gör.

En del av mig är en föreningsmänniska, ja kanske till och med en handbollsmänniska 

Sen 2006 har jag varit med i 4 styrelser i Stockholmshandbollen. Som styrelseledamot, ungdomsansvarig och vice ordförande. Jag har varit i södra Stockholm i klubbarna Årsta AIK, Huddinge HK, Team Stockholm och sist men inte minst i Tyresö Handboll där jag är vice ordförande. Jag har också varit med i utbildningskommittén i Stockholms Handbollförbund under 5 år där jag framförallt ägnade mig åt ledarmöten och ledarutbildningar.

Nu är våra barn vuxna men handbollsintresset består, både hos dem och hos oss. Vi är spridda över landet. Vår dotter är handbollstränare för flickor i Hammarby och vår son spelar i herrlaget i Aranäs. Min man är engagerad i arrangemangen runt seniormatcherna i Tyresö.

Ett beslut som både är bra och gör lite ont

I sommar lämnar jag Tyresös styrelse. Ett svårt beslut för mig, jag våndades, det gjorde lite ont. En underbar styrelse och klubb för alla åldrar. Grät en skvätt men är glad och stolt över att ha varit med i styrelsen och även över mitt beslut. Känner att det är rätt tid nu. Styrelser behöver inte bara stabilitet och kontinuitet, de behöver även nya energier. Nu finns det utrymme för en ny person med som kan fortsätta utveckla klubben med ett underbart, kompetent gäng.

På det personliga planet skapar jag plats i mitt liv. Jag längtar efter utrymme för att utveckla nya tankar och idéer och kunna hjälpa fler genom mitt företag. När jag tidigare i mitt liv har skapat utrymme har det givit mig min kärnfamilj, min körfamiljen och min handbollsfamilj. Mitt företag har givit mig företagarvänner. Livet handlar om glädjen i goda relationer och viljan att göra gott, gärna tillsammans med andra. #glädjefylldvilja

Du har alltid en möjlighet att engagera dig 

I en föreningen förenar man sig runt idéer och uppgifter, det är grundförutsättningen för en förenings fortlevnad  men även grunden till glädje för alla i föreningen. Unga och äldre. – Att vara engagerad tillsammans är glädjefyllt – Det är vinn-vinn. Många arbetar i en klubbcafeteria, men det behövs mer för att driva och utveckla en förening.

Du som läser – pröva! Vad engagerar och intresserar dig, kan du bidra med något mer? Kontakta din förenings styrelse, fråga vad som behövs och tala om vad du kan bidra med. Det ger så mycket tillbaka. Kunde jag så kan du.

Mitt engagemang består

Om ni nu tror att jag ska sitta och rulla tummarna när jag är ledig tror ni fel. Jag kommer fortsatt att vara engagerad i Tyresö handboll utanför styrelsen.

Önskar er Glädjefylld Vilja, See you, Eva

PS, Är det några som vill att jag ska komma till er förening och berätta om varför man engagerar sig i ideell verksamhet? Hör av dig till mig!

Kärlekslås på en taggtråd – relationen till dig själv

Skrivet av Eva Swede Postad i Coaching och Mental träning, Längtan och drivkraft

 

För några veckor sen gick jag förbi några kärlekslås på en rostig taggtråd och ett räcke i Cala Figuera och i bakgrunden Medelhavet. Kärlekslås sätter par, som vill visa sin eviga kärlek till varandra, fast på ett räcke och slänger sedan bort nyckeln. Låsen sitter ofta på en bro eller räcke vid vattnet och ibland är parets initialer inristade i låset.

När jag tittade de på bilden när jag kom hem kunde inte släppa känslan av att bilden på kärlekslås och taggtråd symboliserade något mer för mig – en symbol för evig kärlek till oss själva.

Relationen till andra personer börjar i ditt eget inre, därför behöver du ta hand om relationen till dig själv. Hur ska du kunna samarbeta, klara olika roller som chef, medarbetare, företagare, förälder eller partner om du inte först lyssnar till din egen inre röst, accepterar och i bästa fall älskar och kan använda dina olika sidor? Hur ska du kunna utvecklas i team och samarbeten om du inte kan uttryck vad du själv känner och tänker och har en inre styrka i dina val? Kärlekslåset är min inre styrka och kärleken till mig själv.

Taggtråden – tycker den är vackert. Även taggen har en uppgift. För mig symboliserar den att vägen inte alltid är fri från taggar, men om man tar det varsamt och tar sig tid, kan man leva sida vid sida med taggiga beteenden, sina egna och andras.

Låsen är placerade på de släta delarna av tråden. Ju fler kärlekslås vi tillsammans placerar ut desto mindre hotfulla känns taggarna. Kanske har de till uppgift att hålla isär låsen så att alla får sin plats och ge mig livsutrymme.  Få mig att förstå att kärlekslås fyller tomrum och ger oss mening mellan taggarna i vårt liv.

Mentalt och känslomässigt försöker jag hänga kärlekslås på mina olika trådar i livet och bädda in mina taggar.

Hoppas våra trådar möts.
Eva – Med Glädjefylld Vilja